Finally

Måndag morgon, vaknar och inser att det är knappt en dygn kvar.
Måndag kväll, babe kramar mig och säger att allting kommer gå bra.
Måndag natt, babe sover och jag ligger klar vaken med mina tankar hela natten.
Tisdag morgon, promenad med Madde för att få lite luft och slappna av.
Tisdag förmiddag, sitter utanför hörsal 3 och väntar på att det ska låta "ding ding, vittne nummer två Mitra Feshari välkommen in" i högtalarna.

15 min senare är allt över.

Tisdag natt, ligger klar vaken hela natten medan babe sussar sött.
Onsdag efter jobbet, jag lyckas sova i 20 min mellan T-centralen och Gubbängen.
Onsdag natt, vaknar kl halv tre överlycklig över att jag lyckats sova i tre timmar.

Varför är jag inte trött.
Och varför kan jag inte sluta tänka på dig.
Jag vill så gärna hjälpa dig, men jag kan inte.

Till något annat.

Träningen förra torsdagen gick jätte dåligt. Jag blev ledsen och arg och när jaga är ledsen och arg behöver jag 5 min sen är allting okej. Men min tränare kom fram till mig inom 5 min så jag vällde över allting på henne, dumt gjort. Efter att jag tagit in hästen sprang jag och bad om förlåtelse. Så nu är allt bra.
Träningen i tisdags gick helt ok. Inget märkvärdigt men det va kul :) Pruttan va snabbast så vi vann våran lilla hopptävling.
Idag är det hoppning igen med Prutt, min fina :)

Love, Mims.







RSS 2.0