hejmitra

Kan inte tiden bara stanna till nu. Eller det kan få bli måndag. Det kan tillomed få bli tisdag. Men inte onsdag. Kan inte någon förhindra att det blir onsdag, snälla. Jag är inte stark nog, inte än. Jag va stark, men du tog ifrån mig det i fredags. Du är så självisk. Du måste trycka ner någon som är så mycket yngre än dig själv för att få känna dig bra. Patetiskt. Det värsta av allt är att jag vet att du ändå inte mår bra. Du mår sämre än någonsin. Men snälla dra inte ner mig med dig. Du vet att jag inte har gjort något annat än funnits för dig 24 timmar om dygnet. Du vet att jag har lagt annat åt sidan för din skull, för eran skull. Du vet också att du fick mig svag i fredags. Du fick mig att gråta. Hur många får mig att gråta?! Du fick mig att rusa ut ur rummet hysteriskt gråtande. Jag får panik när jag tänker på hur snabbt onsdagen närmar sig. Jag vet inte ens hur jag ska göra på onsdag? Jag åker till landet kl 15.00. Vad fan ska jag göra innan det?! Ska jag eller ska jag inte? Jag hinner om jag vill, men vill jag?