Lycka!
För jag är lycklig för jag är lycklig, för jag är lycklig, för jag är lycklig måndag tisdag etc etc. orkar inte skriva hela men ni fattar (;
Iaf igår! Ååååååh min finaste finaste va så fiiiin på träningen! ÅH LYCKA! Kan inte sluta tänka på träningen och när jag tänker på träningen blir jag alldeles varm i kroppen, min finaste :)
Jag är så glad över att jag fortsatte kämpa med Pruttis.
Jag minns första gången jag såg henne, det va för fyra år sedan. Det va Gunilla som hade lektionerna och jag stog på läktaren och kollade när den nya gruppen kom in med sina hästar. Och där, den sista hästen in va Pruttis. Och jag minns att jag tyckte hon va det finaste jag någonsin sett. Det va kärlek vid första ögonkastet. Jag minns att jag blev lite butter över att en annan tjej fick henne i specen och jag minns också hur mycket jag tjatade på Gunilla för att få prova henne. Och hade jag inte tjatat hade jag inte haft henne idag. Hehe ibland lönar det sig med att tjata. Men det tyckte jag inte då. Porana och jag hamnade snabbt i en svacka i dressyren. Hon krökte inte ens på nacken i säkert över 1,5 år. Och hon va ett monster i hoppningen. Ingen förstog varför jag ville ha henne på seriehoppningarna, hästen som va galen och studsig och bara sparkade ner alla hinder. Men jag älskade mitt monster. Även om jag ofta åkte hem och grät på kvällarna för att hon va så hemsk så tyckte jag fortfarande att hon va det vackraste jag sett.
Men för två år sen hände någonting. Jag va så himla arg och irriterad en kväll precis innan specen träningen. Jag bara kokade av ilska av någon anledning. Så när jag satte mig på hästen så tänkte jag bara nu fan ska hästen lyda! Och jävlar vad jag red och jävlar vad fin Pruttis va! Sen dess har vi kommit fram till att jag rider bäst när jag är arg hehe.
På senaste tiden har Pruttis varit väldigt fin men jag har ändå inte många WOW lektioner. Jag kan säkert räkna de lektionerna på en hand. Och en av dom lektionerna va igår. När jag verkligen koncentrerar mig och inte bara flamsar runt så blir Porana en helt annan häst. När jag verkligen lyssnar på tränaren och lyssnar på mig själv så funkar det. När jag inte pratar mycket med andra utan bara ser mig och Porana, då är vi ett.
Och Jeanette - Jag säger det igen, you are awesome :) Jag kommer till en helt annan ridning när jag rider för dig. Jag känner mig inte alls pressad. Och då blir min ridning mycket mjukare och finare. Tack. Hoppas att vi får ha dig snart igen.
Efter jobbet ska jag in till stan på middag :) Sen då skyndar jag mig nog hem till Idol!
<3
Iaf igår! Ååååååh min finaste finaste va så fiiiin på träningen! ÅH LYCKA! Kan inte sluta tänka på träningen och när jag tänker på träningen blir jag alldeles varm i kroppen, min finaste :)
Jag är så glad över att jag fortsatte kämpa med Pruttis.
Jag minns första gången jag såg henne, det va för fyra år sedan. Det va Gunilla som hade lektionerna och jag stog på läktaren och kollade när den nya gruppen kom in med sina hästar. Och där, den sista hästen in va Pruttis. Och jag minns att jag tyckte hon va det finaste jag någonsin sett. Det va kärlek vid första ögonkastet. Jag minns att jag blev lite butter över att en annan tjej fick henne i specen och jag minns också hur mycket jag tjatade på Gunilla för att få prova henne. Och hade jag inte tjatat hade jag inte haft henne idag. Hehe ibland lönar det sig med att tjata. Men det tyckte jag inte då. Porana och jag hamnade snabbt i en svacka i dressyren. Hon krökte inte ens på nacken i säkert över 1,5 år. Och hon va ett monster i hoppningen. Ingen förstog varför jag ville ha henne på seriehoppningarna, hästen som va galen och studsig och bara sparkade ner alla hinder. Men jag älskade mitt monster. Även om jag ofta åkte hem och grät på kvällarna för att hon va så hemsk så tyckte jag fortfarande att hon va det vackraste jag sett.
Men för två år sen hände någonting. Jag va så himla arg och irriterad en kväll precis innan specen träningen. Jag bara kokade av ilska av någon anledning. Så när jag satte mig på hästen så tänkte jag bara nu fan ska hästen lyda! Och jävlar vad jag red och jävlar vad fin Pruttis va! Sen dess har vi kommit fram till att jag rider bäst när jag är arg hehe.
På senaste tiden har Pruttis varit väldigt fin men jag har ändå inte många WOW lektioner. Jag kan säkert räkna de lektionerna på en hand. Och en av dom lektionerna va igår. När jag verkligen koncentrerar mig och inte bara flamsar runt så blir Porana en helt annan häst. När jag verkligen lyssnar på tränaren och lyssnar på mig själv så funkar det. När jag inte pratar mycket med andra utan bara ser mig och Porana, då är vi ett.
Och Jeanette - Jag säger det igen, you are awesome :) Jag kommer till en helt annan ridning när jag rider för dig. Jag känner mig inte alls pressad. Och då blir min ridning mycket mjukare och finare. Tack. Hoppas att vi får ha dig snart igen.
Efter jobbet ska jag in till stan på middag :) Sen då skyndar jag mig nog hem till Idol!
<3
Kommentarer
Trackback
